Svenska
Om Norgips
Produkter
Montage
Projektering

Norgips Svenska AB
Stubbengatan 2
703 44 Örebro

Telefon: 019-20 74 50

Kundsupport
Order, leveranser, produkter, teknik m.m.

Telefon: 019-20 74 50
Epost: kundsupport@norgips.com

Gipsskivans uppbyggnad

Den vanliga gipsskivan kan kallas "kartonggipsskiva" eftersom den har ytskikt av kartong och en kärna av gips. Det går att tillverka gipsskivor utan kartongskikt, men då behöver man förstärka skivan på annat sätt, då en skiva av homogen gips skulle bli mycket ömtålig och bräcklig. Det finns både gipsskivor armerade med träfiber, och sådana som är armerade med syntetfiber.

Träfiberkartong

Det finns inga exakta gränser för när pappersskikt skall kallas "papp" eller "kartong". De ytvikter som gipsskiveindustrin använder är inom intervallet som kan benämnas kartong. Det är viktigt att det är i huvudsak likadan kartong på båda ytorna så att skivorna håller sig plana och inte slår sig vid fuktändringar.

Kartongen är uppbyggd av träfibrer som är starka och sega. Träfibern består av en cellulosafiber som är täckt med det naturliga limämnet lignin som finns med redan från trädet och som binder samman fibrerna till en sammanhängande kartong. Det behövs alltså inget speciellt lim när man tillverkar kartongen, det enda som behövs är att varma valsar i kartongmaskinen pressar fibrerna tätt tillsammans. Vi kan därmed använda begreppet "träfiberkartong" för kartongytorna. Träfiberytan ger ett välkänt ytskikt för ytbehandling.

Olika egenskaper i längd- och tvärriktning

Om man tillverkar papper på ålderdomligt sätt får man vid "guskningen" fibrerna riktade slumpmässigt i alla riktningar i papperets plan. Papperet får lika egenskaper i alla riktingar. Papperet blir "isotropt". Men vid tillverkningen av kartong i pappersmaskin får man större andel fibrer riktade längs med pappersbanan vilket innebär att kartongen får olika egenskaper i längd- respektive tvärriktningen.

Dessa egenskaper fortplantas också till gipsskivan, som därmed får anisotropa egenskaper, ofta med dubbelt så bra böjhållfasthetsvärden längs med skivan som tvärs. Denna speciella egenskap kan innebära en fördel för gipsskivan om den konstruktivt används så att den högre styrkan utnyttjas.

Gipsskivans kärna

Gipsskivans kärna består av porös gips, men kärnan innehåller faktiskt inte gips som huvudbeståndsdel. Den volymmässigt största andelen av en gipsskiva är luft. En normal gipsskiva består till 70 % av luft. Denna uppbyggnad är naturligtvis också resursbesparande och gör dessutom att gipsskivan blir lätt och därmed rimligt ergonomisk att hantera. Luften kan ju också betraktas som lätt att återanvända och återvinna.

Gipsen i kärnan utgörs av kristalliserad gips, som alltså innehåller bundet kristallvatten. Med kemiska beräkningsmetoder har det kalkylerats fram att andelen vatten i gipskristallen alltid är strax under 20 %. Detta bundna kristallvatten har stor betydelse för flera av gipsens goda egenskaper, framförallt för brandskyddet. Gipskärnan kan ges mekanisk förstärkning genom inblandning av glasfibrer och den kan göras mindre vattensugande genom inblandning av vattenfrånstötande (hydrofoba) ämnen som silikon eller vax.

Sandwichkonstruktion

Den vanliga gipsskivan kan kallas "kartonggipsskiva" eftersom den har ytskikt av kartong och en kärna av gips. Man kan tillverka gipsskivor utan kartongskikt, men då behöver man förstärka skivan på annat sätt eftersom en skiva av homogen gips skulle bli mycket ömtålig och bräcklig. Det finns gipsskivor armerade med träfiber som är fördelade i hela skivan eller med syntetfiber som kan vara jämnt fördelade eller koncentrerade till ytorna.

Kartongskikten i ytorna ger viktiga egenskaper till gipsskivan och bidrar framförallt till böjhållfasthet och slaghållfasthet. En sådan skivuppbyggnad kallas för sandwichkonstruktion. Det innebär att gipsskivan egentligen inte är ett material utan snarare en konstruktion i tre skikt. De klassiska materialvetenskapliga teorierna gäller därför inte fullt ut för gipsskivor, som ju inte består av homogent material.

Uppbyggnaden som sandwich ger stora fördelar på många sätt. Framförallt är det ett sätt att spara resurser, man får allra mest nytta av de dyra träfibrerna om man lägger dem koncentrerat i ytorna. Normalt innehåller en kartonggipsskiva omkring 5 viktprocent träfibrer, vilket är en mycket låg andel. Om man istället skulle armera hela tvärsnittet med träfibrer skulle man behöva omkring 20 viktprocent fibrer för att uppnå samma styrka och seghet.

Den låga andelen fibrer gör att kostnaden för gipsskivan kan hållas så låg. Den låga trähalten gör också att gipsen kan dominera med sina goda egenskaper att vara obrännbar och dimensionsstabil. Med större inblandning av träfibrer skulle man få motsvarande högre grad av brännbarhet och fuktbetingad rörelse hos skivan.